Om vem som ska vara mest åt höger

12 kristdemokrater kritiserar idag på Brännpunkt moderaternas politik och efterlyser en tydligare borgerlig inriktning från Kristdemokraterna sida. Moderaterna blivit "en dålig kopia av arbetarpartiet", menar man.

Vi lovar att sluta upp om Göran Hägglund (kd) träder fram som alliansens högerforward och levererar en politik som fångar upp alla de allmänborgliga väljare som förvirrat undrar över vilket parti de skall rösta på i nästa val.

Kristdemokraterna har den bästa poli­tiken för alla som vill se en
samhällsutveckling som fokuserar på individen, familjen, nationell säkerhet, lag och ordning, jobb, skola och vård. Men det förutsätter också att vi hittar nya sätt att marknadsföra vår politik.

De nya moderaternas ideologiska irrfärd har lett till en hel del
politiska självmål. Nu är det dags att någon inom alliansen tar på sig den
borgerliga lagkaptensbindeln och placerar några bollar i krysset, annars är risken uppenbar att vi ännu en gång tvingas lämna ifrån oss makten efter endast en mandatperiod.

Jag måste medge att jag blev lite lätt illamående när jag läste texten. Mer åt höger är budskapet. Mer borgerligt för att vinna. För att röstmaximera.

Jag är själv mycket tveksam till att det är ett vinnande koncept, av flera olika skäl. Visst måste Kristdemokraterna slipa på sin politik och sin marknadsföring. Annars är vi rätt körda oberoende av den goda politik som vi driver. Men detta är definitivt inte vägen.

Dessutom tror jag knappast att de väljare som röstade borgerligt men som nu går över till vänsterblocket gör det för att de anser att den nya regeringens politik är FÖR vänster. Kom igen!

I grunden bör man nog fråga sig hur mycket ett parti kan röra sig på höger-vänsterskalan. Som ett skepp som har sitt ankare på havets botten så behöver det politiska partiet visserligen visa flexibilitet. Detta för att hålla sig på ytan och kunna hänga med i vågornas rörelser. Historien visar att partier förändras och det är bra. Men i detta fall undrar jag om den nya inriktning som föreslås betyder att vi drar upp ankaret och placerar det någon annanstans. På ett sämre ställe.

Istället för dessa förändringar skulle jag hellre vilja se att Kristdemokraterna riktar in sig på att hämta tillbaka sina egna väljare. Jag menar, vi har en del kärnväljare som även prioriterar andra frågor förutom skatte- och försvarsfrågor.

Tänk om partiet återigen började profilera sig inom de interationella frågorna, flyktingfrågorna och miljön. Områden som traditionellt har varit partiet nära men som nu i jakten efter att bli mer borgerligt avfärdas alltmer i debatten som "vänsterfrågor". Att värna om miljön och driva för en solidarisk internationell politik är inte vänster. Inte alls.

Vi får hoppas och se vad som händer, helt enkelt.

Den dagen å andra sidan Kristdemokraterna blir de nya "gamla moderaterna", börjar jag gråta på riktigt.

Allvarligt.