Förvandlingen från vanlig ledamot i kommunfullmäktige för Kristdemokraterna till gruppledare för samma parti har varit en resa. En resa som pågår just nu men som även börjar bjuda på lediga kvällar.
Jag ska nu göra ett försök att börja blogga igen. I ett försök att börja kommunicera bättre. Den senaste tiden har jag nämligen främst valt att twittra. Enklare när man har ett heltidsjobb som vissa dagar tar all energi och jag bara har ork med 160 tecken. För det är här utmaningen ligger - i tiden. Tiden till att hinna med jobbet och samtidigt driva politik på allvar. Jag måste i sammanhanget medge att jag inte begriper hur småbarnföräldrar har orken att vara engagerade politiskt, men sedan visar däremot siffror att de är underrepresenterade i våra folkvalda församlingar.
Vad jag ska kommunicera har jag inte landat i ännu. Från totalcensur på mig själv ska jag ta mig till ett bättre ställe. Mest troligt kommer det att gå helt okej med tanke på att vissa politiska kollegor inte har några som helst problem med att "vika ut sig" med sina minst sagt märkliga idéer i offentligheten. Om man sedan åstadkommer något i praktiken är ibland mindre viktigt. I jämförelse med dem blir jag nog ändå ett helgon. Så lämpligt för en kd:are.
Mitt i allt detta inser jag att denna blogg har flera syften. Dels ett egoistiskt sådant eftersom jag faktiskt får skriva vad jag vill. Om alla frågor jag har en åsikt om. I princip. Men jag har sedan tidigare märkt att folk faktiskt läser det jag skriver. Vilket är bra utifrån att man i det politiska gör rätt mycket som varken syns eller skrivs om i det offentliga. Notera att jag nu inte är ute efter något slags martyskap för att jag valt att ställa upp i ett förtroendeuppdrag.
Vi får väl se var jag landar. Jag börjar väl och får lära mig längs vägen. Som alltid förväntar jag mig inte den mest behagliga resan.
Politiken har ett pris, det vet jag sedan tidigare.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar